En lang resa!

Forsov mig. Igen. Vaknade inte av min vackarklocka, det gjorde a andra sidan resten av dormet. Jag ber hemskt mycket om ursakt. C fick vacka mig istallet. Vi ar alltsa pa vag mot Kong Hong, och borjar i Hanoi. Det stallet vi bodde pa, Hanoi Backpacker Hostel, var nog det basta i varlden. Jag sov sa gott och allting fungerade och det var sa kallt att man var tvungen till att anvanda tacke. Sista kvallen satt jag och G i Annexet och tittade pa film och drack te. Fick verkligen en hemmakansla.

Aterigen sitter vi alltsa pa en buss. Sov lite till och fran men vaknade nar vi kom till den kinesiska gransen. Det avr en ratt speciell syn. Vi var uppe i bergen och det var dimmigt sa bergen sag lite spoklika ut. Ingangen var en stor port av sten och det hangde lite sanna roda lampor fran traden. Vart vi an skulle blev vi satta i stora golfbilar som korde oss kors och tvars. Riktigt lyxigt, men en sak forstar jag inte. Jag trodde det var svart att komma in i Kina men granskontrollanten tittade inte ens pa mitt kinesiska visum utan mitt visum till Kenya, stamplat 2005. Sa den som vill in i Kina utan att ha visum har ni ju losningen har.

Ack vad vi blev omhandertagna sen. Vi fick lappar i snoren runt halsen som barn far nar de ska aka flyg sjalva PLUS vatten PLUS en ris-bon-majs blanding inlagda i sirap. Vagarna var sa bra att det kandes lite skumt att aka pa dem. Inget tutande och inget skumpande. Dar sov jag gott. Vi gjorde ett litet stopp i bergen dar jag trodde att vi skulle ata lunch (hade inte atit sen klockan 6.30 pa morgonen och nu var klockan halv fyra) sa jag gick forst pa toa i maklig takt och gick sen in i affaren. Da kallar bussvardinnan (???!) in oss och visar att vi ska skynda oss. Nu har jag lart mig att allt ska ga valdigt snabbt har. Kissa, ata, dricka.

Nanning- blev staende har i nagra timmar i vantan pa var sleeping bus ( aterigen:????!) som skulle ta oss vidare. Det maste ocksa ligga uppe i bergen nagonstans for kallt var det. skinnjacka. Bussen var ocksa underbar. Tank er att ni gar in i en buss och har ryggen mott vindrutan, det ni ser da ar tre rader med sanger i tva vaningar som delas av tragolv. Bilder kommer. Skitcoolt. For den som ar intresserad av min outfit kan jag infromera om att jag hade ett par halvslitna jeans fran HM, ett vitt linne (offwhite), en vinrod v-ringad troja. Haret var mycket passande ett backpackersliv da det ar ruffsigt och slitet och mycket fantasifullt uppsatt i en tofs. Jag maste saga att jag i det stora hela ar mycket nojd med den dagens outfit!!!!!! Anywho.... Vi fick t.o.m. mat pa bussen, en liten vetebulle och en sockerkaka!

Jag sov nog hela natten forutom nagra valdigt stressade kisspauser, sen pa morgonen blev det valdigt forvirrat. Forst en slags kontroll som jag fortfarande inte vet vad det ritkigt var. Sen kom en till kontroll, nu ar jag saker, nu gar vi in i Hong Kong. Men vi fick inga arrivalcard elelr nagonting sen sa tog de itne vara departurecard heller.hmm. men vi har ju gatt igenom tva kontroller redan? Sen kopte vi nya biljetter till en ny buss och akte till ANNU EN kontroll. Till slut var vi tvugna att fraga:
"Is this Hong Kong?"
"No"
Vi var radda att vi hade varit inne i Hong Kong i 2 min for att sedan koras till en passkontroll som ledde oss in i Kina igen. Vilket hade varit valdigt jobbigt for mig och C eftersom vi bara har double-entry visa.

Ytterligare en buss och vi blev efter en stund avslappta naganstans i Hong Kong. Vi bor nu i ett skabbigt komplex i ett litet rum. Kackerlackor, toa i en duschkabin m.m. Det ar vi ratt tuffa emot men nu ar det nagot nytt. Har man inte gummiskor pa sig nar man ska oppna dorren eller rora duschreglaget far man en elstot. Camilla upptackte det (men vi har nu alla provat), lite obehagligt fast amn har skor pa sig nu!

Klockan ar nu tio over tre pa morgonen har och det ar hog tid for mig att sussa. Imorgon hander det nya grejer men jag ska verkligen inte stalla nagan ajksbad$#%@^&^@#(* vackarklocka!!!!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0